Rådjur i trädgården

Moa har tittat på en stor trädgårdsfigur på City Gross. Det är ett rådjur med en unge. Det bara måste man ju ha om man har trädgård. Men har man otur vill ens mamma inte förstå det. Vid senaste besöket klappade Moa rådjuret och sa uppgivet;

"En sådan här får jag väl inte så länge jag lever"

Sådan tur att det var rea på just trädgårdsrådjuren när jag och Ellen var på City Gross sist. Så nu har Ellen världens bästa julklapp till Moa.

Var är skåpet?

Ellen har världens bästa doktor. Han heter Bill. Häromdagen skulle Ellen härma honom. Först förstod jag inte vad hon pratade om för skåp.

"Hej, jag heter Bill.
Var är mitt skåp? (klapp på magen och bröstet).
Öh, var är mitt skåp?
Öh, nu måste jag gå och tänka.
Hej då!"

Bill letar alltid efter ett stetoskop. Bill måste alltid tänka en stund. Bill är en av få doktorer som ser hela stora personen Ellen.

Akta för sågen...

En sensommardag i augusti tillbringade vi eftermiddagen med att bada, plocka kottar och ha picknick vid Ålevatten i Svartedalen. Det var en fin dag med mindre incidenter så som att husnyckeln försvann och så var det den döda fisken i vattnet. Moa har en fantastisk förmåga att göra gråtande lillasyster nöjd och glad igen, oftast genom att bara prata och leka med henne, i mer pressade situationer kan intressanta föremål krävas. Så som husnyckeln. Som blev kvar på parkeringen.

Den döda fisken kom upp på samtal långt senare. Moa funderade på vad som hänt den, hon kom fram till att det kan finnas många olika förklaringar till att fisken dött men troligast var nog att det kommit en sågfisk och sågat lite i den eller så hade den helt enkelt simmat för fort. Stackars fisk, kommer det någon som försöker såga i en så simmar man nog rätt så fort.

Lilly samlar

Henke och Jacob spelar tennis, Lotta och Lilly turas om att gömma tennisbollarna. Sen gick vi på promenad istället.

Vi har en get...

...som tror att hon är en hund. Hon vill hellre ligga i knät än sova i gethuset. Hon heter Sanna men jag tror att hon heter Rosie. Sanna, Snövit och Sotis ska det vara, de tre getterna S. Och så heter dom MoaEllenSannaPudel också förstås. För det heter alla våra djur, i andranamn.

Lilly, Elisa, Maj

"Men Evalotta, hon ska heta Bambi-bebisen!" viskade Moa sådär lite halvhögt försiktigt. Ellen frågade oavbrutet om inte Maria skulle sjunga snart igen. Också sådär lite halvhögt försiktigt.

Tack Tove för att Lilly fick vara en del av ditt dop, tack till Evalotta och till Maria. Tack Hjalmar för att jag får äran att vara din Gudmor. Tack till vår stora fina familj. Trippeldop och tusentack.

PS. Fotograf Erik Westh, konstnärligt handledd av Sara Klevmar.

Mata ankorna vid Härlanda tjärn

En efterlängtad röst

Så kom den dagen som vi väntat på så länge. I nästan ett års tid har Ellen haft en trach, ett plaströr i halsen för att underlätta andningen. Nu är den borta. Den lämnade litet hål i Ellens hals och stora hål i våra hjärtan.

Jag vet inte om det var sjukhuset, vaknätter och en stor trötthet eller det faktum att syrgasmaskinen lik förbannat står och brummar dygnet runt som gjorde att känslan av glädje som borde följa kom av sig.

Så har en vecka gått och vi har vågat fira med Emeni och Henkes fläderchampange. Näsgrimma är definitivt ett bättre alternativ än trach och Ellens röst börjar sakta komma tillbaka. En röst med många ord, tankar och sånger. En fin röst som vi saknat i över ett år.

Så kanske inte känslan av eufori men väl av tillförsikt.

Kvällstur med elbilen

Storasyster både gasar, styr och håller hårt i lillasysters regnbyxor så att hon inte ramlar av. På den sjögräskantade gräsmattan en ganska varm och en ganska sen kväll i början av september.