Det var ändå tre år sedan...

Vi lekte lejon en kväll. Simbalejonet Ellen kom över Jacobs telefon och plånbok och satt uppslukad och upptagen med att sortera kvitton och lista ut kodmönstret. NahlaMoalejonet försökte hålla Simbalejonet i handen samtidigt. Det gick sådär. Plötsligt mumlar EllenSimbalejonet något alldeles oförståeligt, Jacob frågar vad hon säger och får till svar att det är pappaspråk, lejonet ska på möte. Vad är det för språk frågar Jacob. "Tyska!" svarar Ellen tvärsäkert. Jacobs Hornbachtid är för alltid etsad i vår familj.

Med lite fantasi så

På Erica och Mattias tomt står grävmaskinen och de första lassen med storgrus börjar bilda en väg. Vi följer utvecklingen i varje steg och idag utropade Moa stort;

'Titta dom har börjat med gräsmattan!'

Kanske handlar det om vilka preferenser man har på en gräsmatta. Jag vill iallefall inte riktigt fråga hur hon ser det. Istället försöker jag se samma som henne. Tittar lite med huvudet snett, kisar lite, tar ett steg fram. Hm. Jovisst, det är nog gräsmatta på gång. Det var snabbt jobbat!

Fiske från trollebron

Djungelgeten

"Nej! Sotis äter upp våran djungel!"

Ropade Moa.

Och visst stod geten där, i dikeskanten, å käkade ljung.

Två blivande femåringar

Ellen önskar sig;

lyftkran

polisuniform

komradio

ultraljudsapparat

Moa önskar sig;

docka som passar till ultraljudsapparaten

hästar

hästar

hästar

Men mycket kan hända, det är en månad kvar.

Uppdatering

Under sammanfattningen finns en ny sida, februari 2012, som beskriver lite om senaste sjukhusvistelsen och Ellens mage. För den som vill läsa.

Vinterbilder

Så att vem som helst kan förstå känslan

Det har varit tungt ett tag. Ofta frågar vi Ellen om det är jobbigt att andas. Ofta säger hon att hon inte får luft. Att hon vill ha mer luft, mer syrgas. En dag när Jacob frågade hur det kändes att andas svarade Ellen;

'Det känns som det går hästar på mina lungor. Och du Pappa, du vet hästar är väldigt stora'

Alldeles sant

Det har gått bra men blev inte riktigt som det var tänkt. Efter dagar på sjukhus med två sövningar, operation, undersökningar, äckliga mediciner och ont, ont, ont säger jag till Ellen att hon är duktig. Känner själv att det är kantigt att säga till någon som helst inte vill, som bara vill få må bra men som gör utan att protestera, för att hon måste. Nähä säger hon lite ilskt. Jag är inte duktig. Efter ett tag frågar jag, vad är du då Ellen, om du inte är duktig.

'Mamma, jag är modig'

Ellen, min fina, du är den modigaste som jag känner.

Det kommer gå bra

Ellen har haft väldigt ont i magen så i morgon är det ganska hastigt planerat en gastroskopi.

Det betyder sövning, intubering, respirator och IVA.

Vi tar med Bill-maskinen.